I huvudet på Keken

Valentine's day song for my wife

Till min fru har jag idag en Dylan-text som beskriver en del av allt det där som man borde uttala lite ofta men som, förhoppningsvis, ändå finns där i hennes medvetande.

När regnet slår emot dig där du går
och du är fredlöst villebråd
då vill jag va med dej i tusen år
för att jag älskar dej

När kvällens stjärnor börjar visa sej
och ingen finns där som kan trösta dej
då ska du alltid ha ett hem hos mej
för att jag älskar dej

Jag vet du inte har bestämt dej än
men du kan tro på mina ord
Och jag förstod redan för länge sen
att det är vi som hör ihop

Jag kan offra allt jag har för dej
Krypa naken genom stan för dej
Ingenting kan nånsin hindra mej
för att jag älskar dej

Nu rasar stormen över öppet hav
och genom tvivlets mörka skog
Framtidens vindar blåser himlen klar
Allt ska bli bättre än du tror

Jag vill se dej lycklig, jag vill se dej glad
Ge dej allting du vill ha
Allt du har drömt om ska bli av en dag
för att jag älskar dej

Det är en översättning av Bob Dylans Make you feel my love som Mikael Wiehe har gjort om till För att jag älskar dig och som Ebba Forsberg framför på albumet Dylan på svenska.

Varsågod K. Idag är den här bara till dig.

Andra bloggar om: alla hjärtans dag, bob dylan, mikael wiehe, valentines day,

Att förstå men inte lyckas förmå

Tidens gång börjar, om inte skrämma mig, så i alla fall göra mig mer vaksam över konsekvenserna av den.

Kanske är det en vanlig enkel 40-årskris som trots allt visar sitt ansikte.

Kanske är det en signal om att fortsätta förverkliga sig själv för att inte ge utrymme att få en olustig känsla i maggropen som säger att jag är rädd att inte ha gjort det jag vill göra.

Möjligen är det en reaktion på allt som hände för ett par år sedan.

När det är 22 år sedan jag slutade skolan och började arbeta, 20 år sedan jag på stapplande ben flyttade hemifrån till min första stolta lägenhet, 8 år sedan jag träffade min fru, 6 år sedan vi gifte oss och 5 år sedan vår första barn föddes så inser man att tiden väntar inte på dig.

Det gäller att hänga med i takten och faktiskt göra det som man vill och det man brinner för. Det är lätt att säga. Det är svårare att översätta i praktik alla gånger. Särskilt inte om spontaniteten aldrig har varit ens mest förtrogna vän utan något man måste öva på att vara.

Samtidigt som det gäller att hänga med så måste man även försöka att inte hamna i ett läge där livet levs i framtiden och där man glömmer bort det som är nu. Då blir det ännu svårare.

Det är lätt att låta smart och inbilla sig själv och andra att man vet och förstår varför, hur och vad man ska göra.

Det är svårare att förmå sig själv att leva efter sina egna ideal och, i grunden ärligt menade, fina ord och se till att utveckla sin vardag och sina drömmar så som munnen säger och bokstäverna på skärmen förmedlar.

Andra bloggar om: livet, döden, medelåldern, tro, hopp, kärlek, drömmar, mål, Intressant.se

När vänskapen fallerar

En bild i tidningen får mig att fundera över vänskap, löften och besvikelse över tomma ord.

Vänskap är svårt och det är något jag alltid har haft i små portioner i livet. Mycket beror säkert på att jag reserverar mig och inte släpper in vem som helst genom min brandvägg. Men när det sker och detta sedan inte, precis som vilket förhållande som helst, blir något där man ger och tar  så underlättar det inte direkt att bli mindre reserverad.

Framför allt handlar det om att kunna lita på löften och veta var man har en vän som vet det mesta om en som person.

Detta fanns där under några intensiva år men det visade sig till stor del var ensidigt och något som passade hans dåvarande problem och situation. När det väl fanns annat än problem att umgås kring så var det inte längre lika intressant och vänskapen sipprade sakta men säkert ut i ingenting.

När det var inbjudning till bröllopsfest, och till och med en tumme på att i hemlighet dyka upp i Las Vegas som best man när jag skulle gifta mig, så var det helt tyst och det var bortförklaringar som hade gått en gång, men inte gång efter annan.

Man ska inte bli besviken över vad andra gör, men det gäller under förutsättning att inget annat då heller har utlovats. Mina löften till min vän var inte villkorade med något och jag krävde inte heller något tillbaka.

Alla ord och allt snack var frivilligt och när detta visade sig vara villkorat på ett vis som jag nu i efterhand kan dra paralleller till från andra osunda relationer i mitt liv så var det lika bra att det sipprade ut när det skedde.

Men besviken var jag riktigt rejält vid ett par, tre tillfällen och detta tror jag inte ens att min vän från förr förstod varken då eller senare.

Andra bloggar om: vänskap, vänner, kompisar, svek, Intressant.se